lindamus

Sitter i min ensamhet o kollar på Extreme Home makeover...Barnen sover o allt e tyst förrutom tvn. Som jag har gråtit ikväll...En 10 årig pojke som kämpar på trots lung cancer,o andra följd sjukdomar av detta.SÅN HJÄLTE...

O här går man o klagar på det ena extra kilot efter det andra,att barnen e jobbiga,att man måste tvätta o ditten o datten...VARFÖR??? Kan man inte bara stanna upp ibland o smell the roses liksom??? KAN man inte inse att man har ett perfekt liv,utan att behöva gnälla alltid???

Såna här kvällar....JAG behöver dem,ensamheten e vacker ibland.....liksom kärleken,till sina barn,o sin familj o till sin kille.,min fina kille som hade kunnat riva allt i sin väg för att hjälpa sin lilla familj,OSS. Trots gnabb,o allt så e han fin,min kille o pappan till mina barn.Han har gett mig det finaste jag har,mina barn. o kärlek...


Kärleken e fin,oerhört fin..